Ja vad har jag haft på mig idag? Har bara varit hos Emelie idag så har inte haft något speciellt på mig mer än en helsvart basic t-shirt och ett par normala svarta lackleggings med lite silvriga stenar på längst ner. Nothing special at all, men kommer även en bild som jag laddat upp tidigare, som togs idag ;)

svart t-shirt som sagt

Ja vad tror man på egentligen? Inte är det Gud eller Jesus eller vad fan Bibeln snackar om iallafall. Jag tror inte på religioner, så enkelt är det. Jag tror på den tiden vi lever i nu, nutiden & att saker som sker, det sker av en anledning. Alltså med andra ord kan jag säga att jag utan tvekan tror på ödet för allt som händer i ens liv kan inte bara vara en ren slump? Eller? Det tror i vilket fall som helst inte jag på.

Det finns så många som tror på Gud, och att hela den där hallelulja berättelsen om Jesus och Maria existerar. Visst, det finns en möjlighet eftersom det är bevisat osv, men vart fan kom Gud in någonstans? Har någon sett honom ens? Gud är en gubbe med vitt skägg på rosa/vita moln som svävar omkring uppe i himlen. Mer än så är han inte i mina ögon, och nu kanske han blir jättearg på mig (om han nu finns), men alla får tro vad de vill men jag tror på ödet.

Min bästa vän är inte speciellt svårt att lista ut vem det är, det är hon jag sover hos flera gånger i veckan och verkligen berättar allt för oavsett om det handlar om bajs eller om killar. Jag berättar allt för henne, och det är Emelie Ågren som är min allra bästa vän.

Hon är underbar på alla sätt och vis och hon gör en alltid glad när man är ledsen. Hon är alltid beredd på att ställa upp för en om man har råkat ut för problem och jag vet att hon inte kommer lämna min sida. I 9 år har vi känt varandra, det har varit en del catfights i högstadiet som vi dock växte ifrån rätt så snabbt när vi istället började i gymnasiet på var sin skola.

Hjärtat, du är mitt ljus i livet & det är pga dig jag orkar gå upp på morgonen. Du betyder allting för mig och jag älskar dig så enormt mycket ska du veta. Vad vore jag utan dig? Du är min andra halva och mitt hjärta slår hårt för dig. Aldrig skulle jag klara mig utan en sån underbar vän som du är. Tack för alla år jag har fått av dig och jag ser fram emot alla andra åren vi kommer att få tillsammans!

åttonde klass, små!

Detta är en så stor fråga att det är svårt att ens svara på den. Kärlek, vad är kärlek? Första stadiet i ordet kärlek, är nykär då du inte kan sluta tänka på en person. Du vill vara med han/hon hela tiden och vill ständigt prata med personen. Du känner hur det finns fjärilar i magen i stort sätt hela tiden och du vill att det ska förbli så hela tiden. Du vet inte vad sorg och besviken är för något när du är nykär, det finns bara en sak i ditt huvud - och det är personen du är kär i.

Sen är kärlek självklart inte bara gosigo och pluttinutt. Det är något mer seriöst än så - när man känner sig bekväma med varandra och inte behöver något gull-snack för att lågan fortfarande ska ha en glöd. Inte mysigt på samma sätt som att vara nykär men i detta stadiet finns mer trygghet och man vet på sätt och vis vart man har varandra & kan lita på varandra (för det mesta).

Nej kärlek är svårt att definiera för alla har så många tolkningar av just kärlek. Kärlek kan vara det bästa som finns, men också det allra värsta som finns. Oavsett vad, vare sig kärleken står på din sida eller inte, så får du inte glömma av att sätta ditt egna liv och dig själv i centrum. Glöm inte bort att ta hand om dig själv bara för du blivit sårad eller lämnad. Det kommer alltid fler bussar om man missar en.

Stå upp för dig själv och låt ingen idiot trampa på dig. Du är värd bättre än så, men det är det som är problemet - det är inte alltid lätt att förstå det förens man redan har blivit ihjältrampad. Tro mig, jag vet vad jag pratar om. Efter ett 3 år långt förhållande vet jag hur det känns att vara som lyckligast, och må som allra värst. Men vad gör man inte för kärleken? Allt

Haha jaha det här var väll inte något av det personligaste jag föreställde mig. Men men, jag har faktiskt inte ätit så mycket idag eftersom klockan bara är över 11, men det jag har ätit är lite smågodis och för er som är ännu mer intresserade av vad jag ska äta idag, så ska jag äta frukost, tårta och sådant där. Tårtan är för jag ska på släktkalas lite senare idag.

Haha, men men vad kan man mer säga om detta? Inte sådär värst mycket tror jag. Nu blev jag även lite småhungrig bara för jag skriver om mat, eller nej.. snarare tvärtom tror jag.. hm.

Mina föräldrar.. vart ska man börja någonstans egentligen. De är bäst, de är verkligen det och jag uppskattar allt det har gjort och kommer göra för mig. När man mår dåligt eller är lite deprimerad så finns de där och gör en på lite bättre humör fast man egentligen tror att det är rätt så omöjligt, men nej inte med mina föräldrar.

Mina föräldrar bor fortfarande tillsammans, tack och lov. De är varken gifta eller förlovade, utan sambos och har varit tillsammans i 22 år tror jag det är eller något. Min pappa är 45 år och lite tysk, men till mesta dels svensk. Min mamma fyller 43 år nu i december och har ett litet ursprung från italien (där av mitt efternamn).

Men som sagt är de helt underbara och ställer alltid upp när man behöver dem som allra mest, eller minst. Min pappa kan vara lite överbeskyddande men det bevisar ju bara att han bryr sig om sin lilla ängel, huhu. Nej men jag vet inte vad jag ska ta mig till utan dem, hade aldrig klarat att bo utan dem för de är mitt liv och min framtid.

Jag älskar er mamma & pappa!

Mallorca -10

Vi alla har ju haft våra kärlekar enda sen vi var små barn som sprang runt på dagis och lekte pussjage eller liknande. Vi har nog alla pussat en kille när vi var små busungar men när får man egentligen sin första kärlek? Har haft tidigare förhållanden, sådana där små förhållanden vid 13-14 års åldern som man sen förstod inte var äkta kärlek riktigt.

När jag var 14 år, skulle fylla 15 samma höst träffade jag en kille som jag sen var tillsammans med i 3 år framåt, rätt länge alltså. Det var min första kärlek skulle jag kalla det för jag tror inte jag kan klassa det andra som kärlek riktigt. Det var för oseriöst och man var bara tillsammans för "det var så det skulle vara". Men men, allt kommer ju till sitt slut och det var jag som tog beslutet om att lämna min dåvarande pojkvän. Ett av mina jobbigaste beslut och det var riktigt påfrestande en tid framöver. Men det var värt det i slutändan, för jag mår mycket bättre nu.

Ja, då kör vi igång direkt här nu då. Det är meningen att jag ska skriva om mig själv nu. Vad kan jag säga om mig själv som ni inte vet om redan? Jag heter Julia Zamola, är 18 år gammal alltså född -92, tro det eller ej! Jag bor i den härliga staden Göteborg, eller rättare sagt lite mer utåt mot landet och det är inte roligt kan jag lova, speciellt inte nu under vintertiden. Jag bor fortfarande hemma tillsammans med min mamma, pappa, två bröder & min lilla kissemiss nasse. För övrigt går jag i skolan, sista året på gymnasiet - stressig tid. Jag går socialmedicinska omvårdnadsprogrammet på Krokslättsgymnasiet som befinner sig precis vid gränsen till Göteborg-Mölndal. Min "status" är singel, som jag har varit i snart 8 månader men jag kan heller inte påstå att jag inte är lite intresserad av någon, men det får man se hur det slutar.

Vad kan jag mer berätta om mig? Kanske att jag är en rätt kort flicka på ca 163cm som gillar att vara med vänner, partaja och bara vara allmänt cool. Haha nej nu blir det oseriöst så här framåt natten. Jag är en ärlig människa som alltid, precis alltid står för det jag säger eller har sagt. Jag har aldrig någonsin i mitt liv blivit kallad för det värsta ordet jag vet, nämligen ordet falsk. Så jag antar att jag är rätt ärlig som jag själv säger :)

Undrar ni något mer så kan ni alltid skriva det i kommentarsfältet så ska jag försöka svara på det så fort jag ser det och har möjlighet till det :)