Är det inte nu på sommaren då man ska må som bäst? Då det för det mesta ska vara sol och man är ledig, och kan umgås med folk.. Varför blir det alltid tvärtom för mig då? Förra sommaren var det samma visa. Jag vet inte vad jag ska skriva, för jag vet inte helt vad det beror på. Har blivit sårad den sista tiden av olika människor, kanske är därför? Eller för att jag känner mig så förbannat ensam och inte vet vad jag vill? Jag vill inte prata med någon om det, för det blir inte bättre och jag vill inte välla över mina problem på någon annan när jag vet att det inte finns någon som kommer att förstå. Jag saknar att ha någon vid min sida, men jag vet att jag inte är redo för någon ny, för det finns ingen ny och det finns ingen som kommer ersätta din plats. Det är svårt att lära sig att leva ensam efter att man har haft någon vid sin sida i 3 år.. allt är som bortblåst. Jag lever ett nytt liv.

Jag vill inte ha någon, för det slutar ändå alltid med att man blir sårad när man minst anar det. Men jag klarar mig samtidigt inte själv. Jag vill ha det som inte är säkert jag kan få.. och det är svårt att acceptera, speciellt när man inte vågar ta första steget och se vad det kan leda till? Jag vet inte..