Jag har tänkt på en sak, ja, så brukar mina inlägg låta när det handlar om att jag ska tycka till om något. Den här gången handlar det om jag är en fjortis eller ej. Ja ja, nu tänker vissa "Alla som tar åt sig av att bli kallad fjortis är en fjortis, för annars hade man aldrig tagit åt sig" - true shit. But here's the deal, saken är den att jag är så förbannat trött på folk som går och slänger ur sig ordet fjortis till någon, men inte kan förklara varför. En kille på min MSN kallade mig precis för fjortis, och när jag frågade varför jag var en fjortis fick jag först ett svar som lät ungefär 'herregud, hahahahaha'. Ja? Herregud vad pinsamt att du inte vet vad du slänger ur dig lilla vän. Han kom senare fram till att det var för jag hade så mycket brunkräm i ansiktet. Nämen oj, vad knepigt, för jag använder inte ens brunkräm och har inte gjort på ett bra tag nu. Kan förklara att det enda jag har är ett tunt lager puder, ibland rouge och mascara. Oh, vilken fjortis jag är :]  När jag hade förklarat detta för min lilla inkompetenta kamrat, slänge han istället ur sig att jag var självupptagen och lekte smart med min korkade personlighet. Då kan man ju ställa sig frågan, hur vet han om jag är självupptagen eller inte? Jag menar, har jag skrivit det någonstans eller står de skrivet i min panna?! Ännu dummare är det ju att han tror han kan se min personlighet över en MSN konversation. Så jag undrar, varför slänga ur sig något när man inte kan argumentera ordentligt för varför någon skulle vara på ett visst sätt? Vad jag har hört så är fjortis en personlighet, och ibland är det ett utseende. Time to make up your minds? Visst, kalla mig vad ni vill, ord skadar bara om man lyssnar & jag lyssnar inte. Sitter inte och tar skit från någon osäker människa som själv sitter och mår dåligt över sitt egna utseende, funkar inte sådär i min värld iallafall. Var tvungen att skriva av mig, like it or not.