Man ska aldrig tro för mycket när det alltid slutar dåligt. Jag tror alltid för mycket och blir alltid för lycklig, trots att jag vet att jag inte ska. Jag har bara mig själv att skylla, jag skyller ingenting längre på någon annan. Jag klarar mig bäst själv och jag behöver ingens empati. Jag är inte ute efter uppmärksamhet, min blogg är till för att jag ska skriva av mig. Det finns ingenting som kan få mig att må bra just nu, jag vill bara vara ifred. Jag vill isolera mig från omvärlden, och jag vill inte prata med någon om detta. Jag vill inte att någon ska bry sig och jag vill inte att någon ska försöka säga att 'allt kommer bli bra'. Har hört den meningen för många gånger och jag är trött på alla falska förhoppningar, när man alltid blir lämnad ensam i slutet. Jag duger inte, om jag hade gjort det hade jag aldrig blivit lämnad. Det finns ingenting längre. Det är som du säger, det finns ingen mening med detta. Men ont som fan gör det, och jag är i ett tillstånd där ingenting räknas och ingenting betyder något för mig. Ingen kommer att förstå hur hårt det här verkligen tog på mig. Jag kommer aldrig, aldrig glömma dig. Pluttan..