Det är dags att sträcka på sig

Jag är ingen svag människa egentligen, jag brukar kunna ta mig igenom det mesta, eller jag har gjort det fram tills för några månader sen kanske. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, alla sånna här problem sabbar allt för mig och jag orkar inte ta mig ur det på något sätt. Har sovit sjukt dåligt i natt, drömt en massa cp saker och jag är hemma även idag som sagt. Det finns liksom ingen ork längre, och ingenting blir lättare när man ska gå igenom saker själv, bli missförstådd eller liknande. Jag tror inte på något längre och nu står man här ensam kvar ännu en gång. Men ja, jag klarar mig utmärkt själv, i'll be allright


Tonight Im gonna find a way to make it, without you


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0