Du fick mig att må bra på sätt och vis, och det vet du om. Du kunde i vilket fall som helst alltid få mig att le och skratta, hur förbannad jag än var på dig. Vi delade så mycket, i 3 år var det du och jag, och jag ville alltid att det skulle förbli så. Du och jag. Men alla sagor har ett slut, och det var jag som skrev det sista kapitlet i vår sagobok. Jag älskade dig (älskar?!) så innerligt mycket, du var min första kärlek. Du fanns med mig från 14 års ålder till 17 år. Du betydde något enormt för mig även fast det var som de va ibland..

Efter nästan 5 månader utan dig, har du ny flickvän. Jag hoppas inte hon ersätter min plats helt och hållet, för det du och jag hade var speciellt, iallafall speciellt för mig. Ingen har ersatt din plats iallafall. Även fast du var en idiot ibland, så har de jag träffats nu varit ännu större idioter.

Jag kunde alltid prata med dig, om allt. Även fast jag kanske ansåg att du aldrig brydde dig. Vi delade så mycket, för mycket. Vi hade ett starkt vänskapsband, inte ens de finns kvar längre. Det finns ingenting kvar av oss. Inga bilder, ingenting. Det enda som finns kvar är våra minnen.

Jag hoppas du aldrig glömmer mig, för jag kommer aldrig glömma dig. Jag önskar dig all lycka i livet, du är värd det oavsett vad. Du var min i 3 år, och du vet att jag är tacksam för de åren tillsammans med dig. Du har lärt mig mycket, och jag kommer bara se tillbaka på vår tid, och se det positiva. Tack åter igen. Du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.